lu.se

Matematikcentrum

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Valentina Chapovalova

Hej Valentina! Du kommer att prata om problemlösning och dela med dig av dina egna erfarenheter från bland annat Matematikolympiaden. Varför fastnade du för matematiken? Hur gammal var du när du fastnade för matematiken?
- Jag hade en matematisk familj, så jag blev fostrad i en "matematik är kul"-miljö redan innan skolan. Det som fick mig att aldrig tappa lusten för matte har nog varit människor med samma intresse och förståelse för matematik som jag. Att prata och umgås med dem är som att hänga med jättebra kompisar som ocskå uppskattar exakt samma sort obskyr konst som du.

Fanns det någon gång någon annan tanke om en annan yrkesinriktning?
- Jag ville bli allt möjligt när jag var liten, men i tonårsåldern var det klart att jag skulle bli matteprofessor. Nu blev det inte riktigt så, utan jag bytte spår och började skriva böcker och undervisa. Kanske byter jag om fem år igen. Men jag slutar nog inte att uppskatta matte.

Vad är det som gör matematik så fascinerande?
- Som matematikern Henri Poincaré en gång sade, går matematik ut på att kalla olika saker med samma namn. När man kan en del matematik är det lättare att se samband mellan saker och ting man inte såg förut. Jag tror att det är lättare att få insikter i största allmänhet. Matematik kan också ses som ett språk för att vi ska kunna beskriva komplicerade saker i världen på ett ganska enkelt sätt för varandra. Det är fascinerande att plötsligt förstå en komplex företeelse man inte förstod förut.

Under de år du varit verksam, vilka hinder har du stött på? När har det känts svårt och motigt? Vad har du gjort då?
- Den jobbigaste perioden i matteliv var under tiden jag testade att doktorera. Det var ett ganska så isolerat arbete och jag kände konstant prestationsångest. Till slut insåg jag att forskningen inte var det jag var mest fascinerade av och därför hoppade av doktorandutbildningen. Man behöver inte doktorera bara för att man tycker om matte, det finns andra vägar att lära sig och uppskatta det. 

Har du någon gång under din karriär känt att du är den enda som ”inte fattar”?
- Ja, under det här doktorandåret. Jag kände på luncherna och fikat att "alla andra" kunde samtala fritt om matematik, medan jag känder mig som en impostor. Men tydligen är det mycket vanligt att känna sig så på forskarutbildningen. Det är inte så konstigt att man inte kan lika mycket som andra när man precis börjar.

Vad är det bästa du upplevt i din karriär såhär långt?
- Det bästa var att anordna Mattekollo 2015. Vi gjorde det genom föreningen Matematiksällskapet alldeles från grunden. Att få spendera 10 dagar i sträck med att sprida matematikglädje till intresserade ungdomar och få dem att skaffa likasinnade kompisar är ovärderligt.

Vad vore den ULTIMATA mattegrejen att göra?
- Matematikkonvent kanske? Att barn och vuxna i alla åldrar samlas i 2-3 dagar och hittar på samt går runt på olika aktiviteter som har med matte att göra. Som DreamHack, fast med matteturneringar, matematiska spel, forskningsstugor, etc. Fast den ultimata grejen som jag planerar för närmasta framtiden är nog ändå Mattekollo 2016 :)

Hade du någon förebild inom matematiken, eller annan vetenskap, när du var ung? Varför valde du just denna person?
- Jag tyckte mycket om Leonard Euler, en tysk matematiker, från sexan kanske och in på universitetet. Han var en av de mest produktiva matematikerna genom tiderna och hans resultat kan dessutom förklaras för barn och vuxna i alla åldrar. T.ex. kan ju alla förstå problemet om Köningsbergs broar och lösningen till det problemet också.

Har du någon förebild idag? Vem? Varför just denna person?
- Det är den ovannämnda Henri Poincaré. Jag är inne på matematikhistoria och matematisk filosofi just nu och försöker utforska vad matematik är för något och vad det har varit under olika perioder. Varför har vi t.ex. reella tal nu men det var otänkbart för pytagoréerna. Kanske kan vi klara oss utan dem? Poincaré var förutom att vara en matematiker en intressant filosof som hade ett och annat att säga om sin tids matematiska tänkande. Jag är nyfiken just nu och vill läsa mer om hans matematikfilosofi.

Hur skulle du förklara vad matematik är?
- Detta är en fråga man kan ställa sig under livets gång och alltid få olika svar. Matematik just nu för mig är ett språk som beskriver mönster som finns i vår fysiska värld som hjälper naturvetenskapen (och andra vetenskaper) att se dessa mönster och förutspå hur de kan bete sig. Just för att matematik är ett slags språk är det inte något som finns "där ute" utan finns bara för att människor ska kunna prata med varandra om abstrakta saker.

Vilken är den bästa bok du läst om matematik?
- Jag har ingen klar favorit. Men när jag var fyra år, så hette min favoritbok "Tomatiks och Kubariks äventyr, eller rolig matematik" (den var på ryska). Boken var egentligen en saga, men karaktärerna ställdes då och då inför matematiska utmaningar. Jag har boken kvar och nu när jag öppnade den mer än 20 år sedare upptäckte jag att den innehöll pedagogiska instruktioner för lärarna på varannan sida. Kanske inte så konstigt att jag började undervisa trots allt :)

Vilken är den bästa bok du läst överhuvudtaget?
- Min favoritbok är "Brott och straff" av Dostojevskij. Den är spännande och innehåller några häftiga idéer. Literattur när den är som bäst är ju också ett sätt att förmedla komplexa idéer, precis som matte.

Vad brukar du göra på din fritid?
- Jag älskar att spela strategiska brädspel, min favorit är Agricola. Annars gillar jag att kolla på film och tv-serier med kompisar, dricka te. Jag övar också på att spela piano och programmera ibland. När jag inte är upptagen att tävla i Genikampen det vill säga ;)

Vad hoppas du kunna förmedla under Sonja Kovalevsky-dagarna?
- Jag hoppas på att kunna visa deltagarna idéer som förekommer i olika delar av matematiken och hjälper en att lösa till synes mycket olika problem. Dessa idéer är viktiga att träffa på någon i sitt liv för att man ska kunna bli en bra problemlösare.